|
LTS
Reflektioner
Vad är en bra tolkning?Som flitig musiklyssnare så återkommer gärna uttrycket "det där var en bra tolkning" när man hört något som berört på att alldeles särskilt sätt. Men vad menar man när man säger någtot sådant ? Finns det objektiva sätt att mäta om en tolkning är bra eller dålig? Läs mer» |
||||
Lyssna på Lorin MaazelLorin Maazel är en mycket välkänd dirigent. Född i Frankrike 1930, son till amerikansk-judiska föräldrar växte han upp i Pittsburgh, USA. Alla som lyssnar på klassisk musik, vare sig det är i konserthusen eller på skiva, har säkerligen mött hans musicerande i något forum om det så är live, via televesionsapparaten eller på grammofon. Lorin Maazel blev känd för den stora publiken då han 1979 efterträdde Willy Boskowsky i Wienfilharmonikernas årliga nyårskonsert som ses av miljoner tittare. Han gjorde flera nyårskonserter och den senaste bara för några år sedan. En utåtriktad herre som tex har en Facebooksida med rätt roliga och personliga inlägg. Han har bland annat nyligen blivit vegetarian och vädjar till fler att att följa efter. När Karajan gick ur tiden var det många som trodde att Lorin Maazel var det givna valet. Han var ständig gäst hos orkestern. Den prestigefyllda posten blev dock inte hans, utan det blev den nyligen bortgångne Claudio Abbado som fick den posten. Läs mer» |
||||
Stor musik bakom muren1961 byggdes den så förhatliga Berlinmuren. På östsidan hamnade en av världens äldsta och förnämsta orkestrar, Staatskapelle Berlin. De musiker som fanns i den västra zonen kunde inte fortsätta sitt arbete i orkestern och den forne chefsdirigenten Herbert von Karajan fick börja forma Berlinfilharmonikerna istället. Läs mer» |
||||
Irriterande musikaliskt !Den rumänske dirgenten Constantin Silvestri avled 1969 endast 55 år gammal. Vi kan dock njuta av hans dirigentkonst eftersom det finns en hel del dokumenterat på skiva. EMI har i sin serie "Icon" gett ut en box med 15 CD som innehåller såväl 1800-tals som 1900-tals musik. Boxen är värd uppmärksamhet av den fördomsfrie lyssnaren. Läs mer» |
||||
Bosch och BrucknerEn god vän sa att jag skulle lyssna till dirigenten Marcus Bosch och Aaachens symfoniorkester eftersom de "genomfört ett Brucknerprojekt" som du inte har råd att missa. Jag hade aldrig hört talas om Marcus Bosch och visste inte att Aachen hade en orkester som skulle kunna anta en sådan utmaning som det innebär att spela in samtliga Brucknersymfonier live. Läs mer» |
||||
Bach på två sättBjörn har nominerat en av volymerna i de så kritikerrosade inspelningarna av Bachs kantater med Bach Collegium Japan och Masaaki Suzuki som en kandidat till årets skiva. Jag har hört några kantater i serien och inte funnit dem så övertygande som många anser att de är. Jag bestämde mig därför att ägna mycket lyssningstid åt den nominerade skivan och jämföra den med en av mina favoriter i samma verk, Helmuth Rilling med solister och kör. Läs mer» |
||||
Boulez, tolkningar och autencitet
|
||||
Jaap van Zwedens Brucknercykel fortskrider - på annan etikett!Den forne konsertmästaren vid Amsterdams konserthusorkester fortsätter sin dirigentgärning på skiva med Anton Bruckners väldiga åttonde symfoni. Jaap van Zweden startade sin cykel på märket Octavia (2,4,5,7,9) men den åttonde symfonin har sin hemvist på Challenge Classics vilket är lite anmärkningsvärt. |
||||
Mahler från Israel (eller är det Japan?)På en ny skivutgåva från Helicon dirigerar Bernstein Mahlers svanesång, den nionde symfonin. Skivomslaget påstår att det är en upptagning från Tel Aviv den 25/8 1985 samtidigt som det i texhäftet finns en artikel från den 26/8 1985 som rapporterar från ett succéartat framförande i Tokyo av Mahlers nionde symfoni med Bernstein. Frågan är därmed oklar var upptagningen är gjord men att döma av den fina ljudupptagningen skulle nog jag sätta en slant på Tokyo då min erfarenhet av upptagningen från Mann Auditorium i Tel Aviv inte alls brukar ha sådant klart och fint ljud som den här inspelningen har. Läs mer» |
||||
Thielemann, Furtwängler och frågan om Beethovens femma verkligen existerar?Christian Thielemann är en dirigent vars musikaliska idéer känns allt mer tilltalande ju äldre jag blir. För närvarande ägnar jag hans och Wienfilharmonikernas inspelningar av Beethovens alla symfonier uppmärksamhet. Jag har också noterat hur dessa inspelningar mottagits av musikrecensenter och andra "förstå-sig-påare". Man kan väl sammanfatta recensionerna som blandade med en ofta återkommande kommentar om att Thielemanns tolkningar för oss tillbaka till Furtwängler, Karajan och andra. Jag förstår vad man menar med detta men frågan är om ett sådant påstående är så genomtänkt. Läs mer» |
||||
Wolfgang Rihm - en tysk tonsättareEn något underlig rubrik kanske. Men när jag var (mycket) yngre, trodde jag Den tysk-österrikiska musiktraditionen, som var urstark för 100-150 år sedan, fick ju ett abrupt slut i samband med världskrigen. I och för sig kan den fortfarande sägas vara urstark eftersom den intar en sådan dominerande roll i konsertrepertoaren. Efter krigen bildades den s.k. Darmstadtskolan, som hade som syfte att "återkultivera" tyskt musikliv. Inriktningen var på "seriell" musik och den mest kände tyske tonsättaren från den tiden är antagligen Karl-Heinz Stockhausen. Ironin i det hela är väl att konstmusikens utveckling hämmades ännu mer. Läs mer» |
||||
Bach som musik och inte matematikUnder många år har jag haft svårt att ta till mig mycket av J.S Bachs musik. Jag har alltid beundrat hantverket som ibland når sådana höjder att det är långt förbi min egen förmåga att ens förstå komplexiteten men musik är för mig något långt mer än ett gott hantverk. Läs mer» |
||||
Bach från Japan
Jag har under några veckor lagt ner mycket tid för att lyssna på en bråkdel av J S Bachs enorma produktion av kantater för kyrkorummet. Upplevelserna har varit omtumlande på många sätt. Mina fördomar att denna musik skulle vara lite torr andaktsmusik som alla låter lite likadant kom rätt snart på skam. Läs mer» |
||||
Originalinstrument och andra musikmarodörerEn ständigt återkommande diskussionsfråga är vad musik är och varför den ska framföras. Vi brukar ha långa filosofiska diskussioner om musikens innehåll kontra dess klang. Det skulle föra för långt att här försöka göra alla dessa diskussioner och ståndpunkter rättvisa men en fråga som delvis snuddar vid denna diskussion är den hur man ska ställa sig till bruket av sk originalinstrument. |
||||
Varför lyssna på Saint-Saëns pianokonserter?
Camille Saint-Saens kan knappast beskyllas för att vara den mest djupsinnige. Därmed inte sagt att han skulle vara ytlig på något sätt. Däremot är han en riktig charmknutte med sin eleganta stil. Han levde och verkade i Frankrike under en period då operan var den genre, som drog till sig publik. Symfonier och instrumentalkonserter var ”tråkigt tyskt” och det var ingenting som man skulle pracka på den franska publiken. |
||||
En tokbra konsert !Schumanns musik tillhör enligt min mening musiklitteraturens mest personliga musik, där inte minst hans kammarmusik intar en särställning. Som symfoniker är han omdiskuterad en jag tillhör de som bestämt hävdar att även symfonierna är mästerverk bara man förstår deras speciella idiom. |
||||
Bruckners symfonier med BarenboimÄntligen! Bruckner från Barenboim och Chicago på CD! Daniel Barenboim har spelat in två kompletta Brucknercykler på skiva. Det är nog bara Eugen Jochum som gjort en liknande bedrift på cd och äntligen får vi ta del av Barenboims första cykel komplett på cd från Chicago i en prisvärd box från Deutsche Grammophon. Läs mer» |
||||
David Zinman dirigerar Brahms - Tonhalle/Zinman RCAVad utmärker en bra brahmstolkning? Är det den känslomässiga intensiteten eller den intellektuella stimulansen? Kanske är det båda, åtminstone om man får tro David Zinmans egna tankar i den bok som medföljer hans nya inspelning av Brahms fyra symfonier. Läs mer» |
||||
En fantastisk symfoniHector Berlioz skrev flera symfonier. Alla har det gemensamma draget att de är skapade i ovanliga för att inte säga märkliga former. Ingen av symfonierna följer "vanliga" regler för symfonisk form varken när de skrevs eller sådant som skrivits därefter. Den minst märkliga av Berlioz symfonier i detta hänseende är Symphonie Fantastique. Ändå måste den betraktas som en udda fågel i symfonilitteraturen. När Rossini fick läsa partituret till symfonin lär han ha sagt "Vad bra att detta inte är musik" Läs mer» |
||||
Är Rachmaninov en symfoniker att räkna med ?Sergei Rachmaninov skrev fyra symfonier om man räknar med en sällan spelad "ungdomssymfoni". De konstnärliga kvaliteérna hos de tre numrerade symfonierna har varit omdiskuterade även om dessa diskussioner numera synes avklinga allt mer. Ska man då ta sig tid att lyssna på denna musik ? |
||||
Bartok, Lutoslawski, konsert för orkester och ShostakovichBela Bartoks "Konsert för orkester" har fått många efterföljare bland både namnkunniga och mindre namnkunniga kollegor. Jag hörde Bartoks "Konsert för orkester" för första gången någon gång på 1970-talet och den blev snabbt en favorit. Inte långt därefter kunde jag också lägga Lutoslawskis "Konsert för orkester" till favoritlistan. |
||||
Brahms, gamla stötar och en man i sina bästa årBrahms symfonier tillhör mina absoluta musikaliska favoriter. Det går inte en månad utan att jag spelar en eller flera av dessa mästerverk, och jag tröttnar aldrig! |
||||
Brahms och KlempererKlemperers inspelningar av Brahms fyra symfonier anses av en del som den främsta Brahmscykeln av alla. Jag har lyssnat igenom inspelningarna för att höra om de lever upp till sin ikonstatus. Läs mer» |
||||
Världens bästa orkestrar !När man lyssnar på olika inspelningar och bedömer deras företräden eller tillkortakommanden så fokuseras mycket runt vem som är dirigent. Om man ska vara riktigt ärlig både mot dirigent och orkester så är orkesterns kvalité och förmåga att omsätta dirigentens intentioner i toner avgörande för ett framgångsrikt framförande. |
||||
KyrkomusikAtt koncentrera sig på en enskild genre under en period kan vara ytterst berikande. Tonsättare från skilda tider, som befattar sig med samma tema och tolkar detta utifrån sin egen personliga klangvärld ger många infallsvinklar och skapar ett brett perspektiv i lyssnandet. |
||||
När orkestern inte har förmågan
Ofta när man bedömer olika inspelningar fokuserar man på dirigenten. Dirigenten får ofta ta all ära för en lyckad tolkning medan orkestern får ta kritik för mindre lyckade insatser. Jag är säker på att alla som suttit i en orkester också har upplevt att man ibland "räddat" hela föreställningen och att musiken kommunicerat med åhörarna snarare trots dirigenten än tack vare densamma. |
||||
Behövs det en cymbal i Bruckners sjua ?Bruckner reviderade nästan undantagslöst sina symfonier. Ofta var revisionerna föranledda av att gå kritiker och mer eller mindre välmenande vänner och kollegor till mötes. Det kan ibland vara svårt för eftervärlden att bland alla dessa revisioner hitta den version av symfonin som Bruckner skulle ha betraktat som den "slutgiltiga" |
||||
En sensuell BoleroMaurice Ravels Bolero är ett av de mest kända orkesterverken överhuvudtaget. Det är inte konstigt att det nått en stor publik. Musiken är suggererande och relativt enkelt uppbyggd, den har också kommit till användning i flera filmer. |
||||
Att sitta bland träblåsarnaVilket ljudperspektiv man väljer när man spelar in musik är inte oviktigt. Numera torde det vanligaste vara att återskapa en känsla av att man sitter på parkett med orkestern framför sig dvs det som man skulle uppleva som konsertbesökare. |
||||
Shostakovichs 10:a - mellan ilska och sorgShostakovichs 10:a uruppfördes så sent som 1953. Han vågade inte ta fram partituret ur byrålådan förrän efter Stalins död, eftersom han fruktade att symfonin skulle tolkas som kritik mot regimen. Vilket den också var. Shostakovich 10:a är enligt min åsikt en av de allra bästa symfonierna överhuvudtaget! Här finns inga longueurer! Inte en död passage i den drygt 50 Problemet är bara; hur kan en enda tolkning hantera hela detta spektrum av känslor i alla dess skiftningar? |
||||
När tappade Herbert stinget ?Jag har aldrig varit någon stor fan av Herbert von Karajan och hans ofta glassiga orgier i smetigt orkesterspel med oändliga legatobågar och hans märkliga förmåga att göra det mesta han tog sig till ett innehållslöst skal. |
att alla kompositörer kom från Tyskland. Nu måste jag nästan googla för att hitta namnen på dem, som är verksamma idag.
minuter långa symfonin. Det är musik som har nerverna utanpå. Den är så till den milda grad fulladdad med alla sortens känslor att man nästan väntar på att den ska brisera och upplösas i atomer. Här finns djupaste melankoli, sorg, övergivenhet, frustration och ilska. Men också rikliga portioner med humor, som på ett förunderligt sätt ger allting sina rätta proportioner.Musikåret som varit
Årets Skiva 2014Juryn har sammanträtt och snabbt kunnat enas om att Kondrashins inspelningar av Shostakovisch symfonier på skivmärket Melodia är en mycket värdig vinnare av Sundkvist Awards. Svårigheten var inte valet av album utan snarare vilken av symfonierna vi skulle välja. I princip skulle man kunna välja vilken som helst men några av inspelningarna står ut på ett särsklit sätt. Slutligen hamnade valet på Kondrashins inspelning av fjärde symfonin. Kondrashin och hans orkester gör denna musik till ett stort drama utan att man för ett ögonblick förlorar kontrollen över helheten. Alla verkets tvära kast framstår som fullständigt naturliga i det drama som musiken ska återge. Orkesterspelet är dessutom närmast virutuost. Den lyssnare som inte känner sig berörd, närmast omskakad, efter att hör denna tolkning finns nog inte och då menar vi att Kondrashin lyckats komunicera symfonins kärna. Den som känner misstänksamhet mot att en ryska inspelningar från 60- och 70-talet inte ska hålla tillräckligt bra ljudkvalité eller tillräckligt bra orkesterspel kan vara lugn. Alla sådana farhågor är obefogade. ! |
Årets skiva 2013
"Halleluja ! Äntligen är åttan färdig", skriver Anton Bruckner i ett brev hösten 1887. När man hör Otmar Suitner och Staatskapelle Berlin omsätta Bruckners notbild i klingande toner (låt vara att de använder sig av den reviderade versionen 1887/90) så är man nästan beredd att instämma i Bruckners Halleluja! Detta är utan tvekan en inspelning som kan mäta sig med de allra främsta. Suitner fångar den mörka dramtiken i symfonin på ett sällsynt sätt och orkestern svarar upp med ett suveränt orkesterspel. Den lite mörka och mycket homogena brassklangen som är en av orkesterns utmärkande drag är som skräddarsytt för Bruckners sena symfonier. Få dirigenter lyckas som Suitner leda lyssnaren genom första satsens långa bågar av musik eller genom adagiots arkitektur och kulmen. Suitner lyckas dessutom med konststycket att bibehålla spänningen hela vägen ut i sista satsen trots ett adagio som tar andan ur lyssnaren. Här har den här inspelningen få om ens några motsvarigheter. Trots att skivan har några år på nacken så är ljudupptagningen utmärkt med stor bredd och dynamik. Detta är en "måste-skiva" för alla som älskar den här musiken och kanske för många andra också ! Läs mer» |
Anton Bruckner Symfoni nr 8, Staatskapelle Berlin, Aktuell recension
Enastående Shostakovich!
Ibland när man lyssnar på en ny skiva så vill man ösa superlativer över tolkningen men i själva verket är det kanske musiken i sig som gör intryck och inte själva framförandet. Gränsen mellan det ena eller andra kan vara svår att dra och varierar dessutom mellan olika musikstycken. Få dirigenter och professionella musiker misslyckas med en Beethoven-symfoni. Spelar man bara noterna med angivna styrkegrader och tempobeteckningar så blir det inte dåligt, musiken i sig är för bra för det. Om man däremot nalkas en Schubert-symfoni med samma utgångspunkt är det lätt att försätta lyssnaren i koma. Läs mer» |
Björns Spellista
Spellista Augusti 2015 |
Spellista Juli 2015 |
Spellista Juni 2015 |
Lars' spellista
|
©2009 Sundkvist Awards
|
Uppdaterad: 2015-08-04 |
|
|