Lyssna på Lorin Maazel

Lorin Maazel är en mycket välkänd dirigent. Född i Frankrike 1930, son till amerikansk-judiska föräldrar växte han upp i Pittsburgh, USA. Alla som lyssnar på klassisk musik, vare sig det är i konserthusen eller på skiva, har säkerligen mött hans musicerande i något forum om det så är live, via televesionsapparaten eller på grammofon. Lorin Maazel blev känd för den stora publiken då han 1979 efterträdde Willy Boskowsky i Wienfilharmonikernas årliga nyårskonsert som ses av miljoner tittare. Han gjorde flera nyårskonserter och den senaste bara för några år sedan. En utåtriktad herre som tex har en Facebooksida med rätt roliga och personliga inlägg. Han har bland annat nyligen blivit vegetarian och vädjar till fler att att följa efter. När Karajan gick ur tiden var det många som trodde att Lorin Maazel var det givna valet. Han var ständig gäst hos orkestern. Den prestigefyllda posten blev dock inte hans, utan det blev den nyligen bortgångne Claudio Abbado som fick den posten.

Som skivsamlare har jag i många år haft en hel del skivor med honom. Det är först nu på senare tid jag börjat uppskatta honom efter förtjänst. Det märkliga är att jag är mer förtjust i hans tidiga skivutgåvor (60-70-tal) än senare års produktioner, även om det finns många bra även bland dessa, bland annat en mycket bra Bruckner symfoni nr 3 med Münchenfilharmonikerna på Sony och Sjostakovitj första cellokonsert (med Sol Gabetta) på samma etikett.

Decca har på sitt lågprismärke Eloquence börjat ge ut många av Maazels äldre inspelningar med framför allt Clevelandorkestern men även Wienfilharmonin. Här kan man avnjuta en fantastisk version av Tjajkovskijs Manfred, kanske en toppkandidat vid sidan av Muti (EMI) Simonov (Collins) och några till. Likaså hans Ravel Daphnis et Chloe, Debussys La Mer är versioner att skatta mycket högt. Hans inspelningar med Wienfilharmonikerna av Sibelius och Tjajkovskijssyfmonier på Decca är för många referensinspelningar och jag förstår varför.

Maazel är också den ende dirigent som spelat in Mahlers alla symfonier med Wienfilharmonikerna (CBS, numer Sony). Den cykeln har faktiskt aldrig fått något fotfäste bland de mer populära Mahlertolkningarna. Nu har Maazel dock börjat sin andra Mahlerodyssé på skiva, fast med Philharmonia Orchestra på etiketten Signum.

Lorin Maazels Brahmscykel i Cleveland gjordes för Decca. Den har numer kultstatus och Decca har inte gett ut den igen, men den finns på märket Scribendum. Genomgående övertygande tolkningar med ett extra plus för den andra och trejde symfonin!

Lorin Maazel var även mycket aktiv på Deutsche Grammophon på sextiotalet. Han gjorde nästan en hel Schubert-cykel, Francks d-mollsymfoni, Mendelssohns femte och mycket mer. DG gav ut en box med dessa för många år sedan i sin serie Original Masters, väl värd att införskaffa om man kan hitta den idag.

De sista ca 20 åren har de skivor Maazel gjort mest funnits på Sony, företrädesvis med Pittsburgh Symphony. Jag måste erkänna att jag inte hittat så många av senare tids inspelningar som haft samma överväldigande intryck på mig som hans "unga år".

Vad är det då som är så speciellt? Det är alltid svårt att säga. Det finns något oerhört indivduellt och intensivt över dessa tidiga inspelningar. Musicerandet är på liv och död. Sponantitet och ett glädjefullt musikantskap är ledorden. Det är omöjligt att värja sig mot det. Sedan kan man också glädja sig över att det var Decca som gjorde många av dessa produktioner, många gånger en garant för en balanserat och dynamisk ljudbild.

Fem utgåvor man måste ha med Maazel: (Men det finns många fler)

Brahms: 4 symfonier (Scribendum)
Tjajkovskij: 6 symfonier (Decca)
Sibelius: 7 symofonier (Decca)
Ravel: Dapnis et Chloe / Debussy: La Mer (Decca)
Franck: Symfoni d-moll /Mendelssohn: symfoni nr 5 (DG)

Björn/2014-02-01