Behövs det en cymbal i Bruckners sjua ?

Bruckner reviderade nästan undantagslöst sina symfonier. Ofta var revisionerna föranledda av att gå kritiker och mer eller mindre välmenande vänner och kollegor till mötes. Det kan ibland vara svårt för eftervärlden att bland alla dessa revisioner hitta den version av symfonin som Bruckner skulle ha betraktat som den "slutgiltiga"

En sådan lite omdiskuterad förändring är höjdpunkten i adagiot i Bruckners sjunde symfoni, ja möjligen är det höjdpunkten i hela symfonin. Artur Nikisch som med stor framgång dirigerade uruppförandet av symfonin föreslog att Bruckner skulle lägga till en cymbal just på det stället, något som Bruckner accepterade. Det får dock anses som något osäkert om han därmed också skulle ha lagt till den i sin "slutversion".

Personligen delar jag Nikisch uppfattning, cymbalslaget på just det stället förhöjer verkligen musiken och tar den ytterligare en nivå. Adagiot drivs fram emot denna höjdpunkt med en känsla av ofrånkomlighet. När sedan Bruckner i symfonin börjar citera sitt eget "Te Deum" och texten som handlar om livet efter detta ("non confundar in aeternum") och låter symfonin explodera i ett fantastiskt C-dur då lyfts musiken med cymbalens hjälp till en ny dimension. Det blir ett "genombrott", en höjdpunkt av mahlerska dimensioner. Så svaret på frågan i rubriken är, ja cymbalen behövs ! /Staffan