Kyrkomusik

Att koncentrera sig på en enskild genre under en period kan vara ytterst berikande. Tonsättare från skilda tider, som befattar sig med samma tema och tolkar detta utifrån sin egen personliga klangvärld ger många infallsvinklar och skapar ett brett perspektiv i lyssnandet.

Vad vore vår ”klassiska” musikskatt utan kyrkomusiken? Den hade sannolikt inte existerat. Utan den kristna traditionen och kyrkan hade den viktigaste inspirationskällan saknats. Folkmusikens betydelse ska givetvis också påpekas men ofta går de hand i hand. Ett bra exempel på detta är Janaceks ”Glagolitisk Mässa”. (Se lista nedan)

Det är inte bara den rena kyrkomusiken, i första hand avsedd för kyrkorummet (om det nu är möjligt att göra en sådan avgränsning), som det handlar om. Stora delar av den musik, som vi företrädesvis lyssnar på, har klara kopplingar till kyrkans liturgi och tradition. Det är egentligen fantastiskt att så är fallet. Men samtidigt inte så konstigt kanske, när man tänker på vilket inflytande på vår världsbild den judisk-kristna traditionen har och har haft. Det är då heller inte speciellt förvånande att tonsättare genom alla tider har öst ur denna outsinliga källa, där frågor om livet ställs och även ur ett kristet perspektiv får sina svar.

På mina spellistor den senaste tiden finns ett antal verk i denna kategori, som jag definitivt inte vill vara utan. Eftersom listor är rätt populärt i många musiktidskrifter så försöker jag mig också på att göra en.

Kyrkomusik Du inte ska vara utan U.P.A 

• Bach, "Mässa i h-moll": För många ansedd som ”Mässornas Mässa”. Det finns egentligen ingenting att invända mot det. Den är överväldigande, storslagen, melodiskön och med en rad fantastiska arior till Bachs utsökt instrumenterade ackompanjemang. Måste nog sätta den först även jag. 
  

• Händels ”Messias”, är nog för många är nog ”No 1”. Och kanske även för mig. Ser man enbart till textmaterialet – definitivt etta på listan. Låter kanske motsägelsefullt, då Bach står överst på min lista. Men vilken lista är inte full av motsägelser! Bibelkörernas mästare. Karismatiskt!
  

• Beethovens ”Missa Solemnis”. Rent musikaliskt inte något typiskt kyrkomusikaliskt verk. Här finns många paralleller med 9:an. ”Agnus Dei” avslutas i prestotempo. Det funkar – hos Beethoven. ”En symfonisk mässa”, skulle jag nästan vilja kalla denna hejdundrande musikaliska uppvisning! Den får bli nr 3!

• Brahms ”Ein deutsches Requiem” . Texten här är också rena bibeltexter på tyska. Ljust hoppfullt, trösterikt och triumfatoriskt. Livet är här tydligt i centrum – inte döden. En fantastisk ljusstråle! Nr 4.

• Dvoraks ”Stabat Mater” (Maria sörjer vid korset); är ett underverk, som med sin innerlighet och värme, smälter ner hjärtan. Detta är bland det ljuvligaste man kan höra. Nr 5.

• Bruckner:  "Mässa nr 3". Bruckners musik når oftast långt bortom horisonten. Så även i denna storslagna mässa, som får en att förstå att det finns något som är större än en själv. Nr 6.

• Mozarts ”Requiem” är mörkt och hotfullt. Innehåller många dunkla stråk. På något sätt känns den skrämmande i sin överväldigande skönhet. Nr 7.

• Frank Martin: "Golgata". En ny bekantskap, som tagit mig med storm. Ett passionsdrama enligt förebild från Bach. Martins ofta transparenta tonspråk fascinerar. Instrumentationen är genialisk. Hänförande överjordiskt skönt! Nr 8 eller bättre.

• Berlioz’s ” Requiem”  är en mässa i kolossalformat. Släng texthäftet åt sidan. Den underbart inspirerade musiken, full av infall och idéer har helt tagit över! Genialiskt! Nr 9?
  

• Janaceks ”Glagolitiska Mässa”, massiv som en kyrkvägg, exotisk – baserad på det äldsta kända slaviska alfabetet. Synnerligen livsbejakande och med ett häpnadsväckande uppsluppet slut. Ett bra exempel på folkmusikens inflytande. Självklar på min lista. Känns ibland som nr 1.

• Igor Stravinskys ”Psalmsymfoni”. Bara Stravinsky fixar att skriva ett sakralt verk på detta distanserade och avmätta sätt och ändå så sublimt. Kryddad med hans obestridliga känsla för klanger och rytmer är detta ett häftig lyssnaräventyr. Nr 1(1)

• Faure: "Requiem". Denna återhållsamma och himmelskt sköna musik är en lisa för själ och sinne! Den må ha mindre muskler än de ovanstående verken. Men den gör samma djupa intryck. Jag låter den vara onumrerad. Bäst så.

Alla som undrar varför alla andra storslagna kyrkomusikaliska verk inte finns på listan är välkomna att fylla på den här. Invändningar finns alltid och det ska man nog vara glad för!

/Lars