Vad är en bra tolkning?

Som flitig musiklyssnare så återkommer gärna uttrycket "det där var en bra tolkning" när man hört något som berört på att alldeles särskilt sätt. Men vad menar man när man säger någtot sådant ? Finns det objektiva sätt att mäta om en tolkning är bra eller dålig?

En bra tolkning utmärker sig både subjektivt och objektivt och det är nog viktigt att hålla isär de begreppen när man uttalar sig om ett givet framförandes kvaliteér. Till de objektiva kriterierna hör naturligtvis att orkestern eller musikerna rent tekniskt förmår omsätta notbilden till klingande toner. Der betyder inte att ett framförande måste vara tekniskt perfekt för att få epitetet "bra tolkning" men det finns naturligtvis gränser för vad var och en kan acceptera i det hänseendet vilket för oss in på subjektiva kriterier. 

När jag diskuterar tolkningar med mina musikvänner kan jag ofta se en klar linje mellan lyssnarens personlighet och hur man uppskattar att musik framförs. Där finns allt från den strikt korrekte som vill ha ordning och reda och helst inget oväntat till den bekymmerslöse bohemen som njuter av varenda oväntad vändning eller oväntad accent. De flesta befinner sig någonstans mittemellan dessa ytterligheter. 

Vad är då en bra tolkning för mig ? Jag har funderat över detta ett tag och försökt att hitta en gemensam nämnare för de tolkningar som jag älskar mest. Jag kan försäkra att det är en mycket brokig skara inspelningar och att hitta gemensamma drag är inte lätt. En sak har de dock alla gemensamt och det är vad jag skulle vilja kalla musikalisk frihet. En dirigent som låter musikerna få utrymme och spelrum även i en Beethovensymfoni får genast mitt gillande. En dirigent som är fokuserad kring ett visst klangideal eller ett visst tempo eller viss form dödar ofta musiken i mina öron. Egentligen är detta inget annat än vad som utmärker ett gott ledarskap. Ge så mycket frihet som möjligt till medmusikanterna och lita på resultatet !

2014-02-27/Staffan