Jaap van Zwedens Brucknercykel fortskrider - på annan etikett!

Den forne konsertmästaren vid Amsterdams konserthusorkester fortsätter sin dirigentgärning på skiva med Anton Bruckners väldiga åttonde symfoni. Jaap van Zweden startade sin cykel på märket Octavia (2,4,5,7,9) men den åttonde symfonin har sin hemvist på Challenge Classics vilket är lite anmärkningsvärt.

Serien på Octavia har hittills varit konsekvent väldigt bra och hörvärd men den cykeln har nog inte fått det genomslag den förtjänar. Förmodligen p.g.a. att Octavias katalog bara delvis finns att få tag på i väst. Via internethandlare i t.ex England har det dock varit lätt att hitta Van Zwedens tidigare utgåvor av Bruckners musik. Van Zweden kan sin Bruckner väl, att döma av denna nya inspelning. Inte så konstigt. Han har också ett förflutet som konsertmästare vid en av världens bästa orkestrar, konserthusorkestern i Amsterdam, som har en lång Brucknertradition. Van Zweden har förmodligen framfört musiken många gånger som förste violinst under bland annat Bernard Haitink som var chef i Amsterdam under många år.

Här är det inte Amsterdams konserthusorkester som Van Zweden leder, utan sin "egen" Nederlänska Radions Filharmoniska Orkester. En utmärkt ensemble, men som möjligen inte har den stora Amsterdams orkesterns fantastiska klangkropp (vilken orkester har det?). Den har absolut inget att skämmas för. Det är en mycket bra orkester, vilket bevisas på denna inspelning. Den engelska tidningen Gramophone har varit mycket postiv till Zwedens Bruckner, där bl.a den fjärde symfonin, "den romantiska" fick ett mycket fint gensvar. En uppfattning som jag delar. Vad som kännertecknar Van Zwedens Bruckner är hans perfekta tempival, utsökt frasering och en mycket fin atmosfär. Dessa kriterier gäller även denna nya inspelning av den åttonde symfonin. Symfonins hjärta, adagiot, är långsamt (27 minuter) men släpar aldrig och flödet känns helt rätt. Den avslutande fjärde satsen är mäktig (läckra prominenta pukor i inledningen) och finalen byggs upp till en magnifik avslutning. Vid avslutad lyssning kan jag inte komma på en enda invädning. Ljudet är också helt enkelt fenomenalt. Det har djup, dynamik och en luftighet jag sällan eller aldrig hört i detta verk. Ibland kallas symfonin "Den apokalyptiska" eftersom symfonin påtagligt skiftar mellan ljus och mörker. Det finns defintivt mer domedagstyngda tolkningar än den här. Zweden har ett ganska uppfriskande netutralt känsloläge vilket har den positiva effekten att lyssnaren själv bjuds in att fundera över innehållet. Van Zweden ställer sig inte "i vägen för musiken" som ibland vissa uttolkare gör. Detta betyder inte att Van Zweden är opersonlig. Tvärtom, det finns personliga toucher i denna inspelning men aldrig något som inte tål upprepad avslyssning. En mycket fin Bruckner-åtta som inte skäms att dela utrymme med mera berömda uttolkare i skivhyllan.

Björn