Originalinstrument och andra musikmarodörer

En ständigt återkommande diskussionsfråga är vad musik är och varför den ska framföras. Vi brukar ha långa filosofiska diskussioner om musikens innehåll kontra dess klang. Det skulle föra för långt att här försöka göra alla dessa diskussioner och ståndpunkter rättvisa men en fråga som delvis snuddar vid denna diskussion är den hur man ska ställa sig till bruket av sk originalinstrument.

En våg av originalinstrumentsinspelningar sköljde över oss under 1980- och 1990-talen. En hård kärna av nästan rabiata musiker hävdade att äldre musik, företrädesvis från barocken och bakåt, måste spelas på originalinstrument. Denna musikrörelse fick ett sådant genomslag att den nästan utestängde andra musiker från denna musik eftersom man inte framförde den på "rätt sätt".  Som tur är har nu reaktionen kommit  och vi ser hur Bach m fl åter kan spelas på nya instrument av musiker med högburet huvud.

Jag har aldrig varit imponerad av dessa originalinstrument, varken av hur de klingar eller skälen till varför man ska använda dem. När rörelsen började få fäste klingade det ofta halvfalskt och fult. Allteftersom tiden gick lärde sig fler och fler musiker behärska de tekniker som krävdes och det mesta av falskspelandet försvann men det låter fortfarande ofta fult. Det sistnämnda har jag absolut ingenting emot om det är det som man vill förmedla men den här falangen av musiker är sällan besjälade av musikens idé utan bara av dess klang. Det ska klinga på samma sätt som när Bach själv spelade för bara då får man en uppfattning om hans musik verkar vara deras intellektuella grund.

För mig betyder musiken ingenting förrän den framförs. Jag är helt ointresserad av musikalisk arkeologi. Vi kan aldrig någonsin exakt veta hur Bach ville att det skulle låta. Förmodligen visste inte ens Bach det själv eftersom ett sådant antagande bygger på att när Bach själv framförde ett stycke så lät det likadant varje gång. Det vet alla som sysslar med musik att samma stycke kan framföras av samma musiker på helt olika sätt beroende på dagsformen. Detta gällde även den store Bach eller kanske i synnerhet denne improvisationens mästare. Det är ju detta som är själva idén med musik ! Man skulle lika gärna kunna ställa den teoretiska frågan om Bach skulle ha föredragit en modern flygel framför en cembalo. Jag tror att han i många fall skulle finna flygeln mer anpassad för en del av hans musik men även detta är en ointressant insikt.

Det viktiga är enbart vad de musiker som uppför ett stycke för stunden vill kommunicera med lyssnaren och hur väl de lyckas med detta. Om det krävs vibrato och nya stråkinstrument ska man använda det. Om det krävs gamla instrument som framförs gnälligt utan vibrato så använder man det. Att generellt påstå att originalinstrument lämpar sig bättre för Bach än andra instrument är enligt min mening bara dumheter om man är intresserad av musikens innehåll.

Är  däremot ens främsta intresse klangen så förhåller det sig annorlunda. Då musicerar man från andra utgångspunkter och då ska man använda de instrument som bäst förmedlar den klang man vill höra. Klangnördarna är lika många som originalinstrumentsmaffian. Det finns dirigenter som dirigerar musik från alla tider som verkar mer koncentrerade på att få fram en viss klang än att kommunicera något annat med lyssnaren. Med risk för att starta ett inbördeskrig på denna sida så tycker jag att det finns dirigenter som tolkar Mahler med utgångspunkt från ett visst klangideal. Dessa borde ägna sig åt annan musik. Stora Mahlerdirigenter tar Mahlers musik på större allvar än så och gör dem till en kamp på liv och död. 

Jag har full respekt för att man kan lyssna på musik från båda utgångspunkterna och naturligtvis finns alltid båda delarna med med en övervikt åt det ena eller andra hållet. För min personliga del så sorterar jag dock in en stor del av företrädarna för originalinstrument under rubriken musikmarodörer och där hör även de musiker hemma som låter klangen styra innehållet istället för tvärtom. /Staffan