Bach från Japan

Jag har under några veckor lagt ner mycket tid för att lyssna på en bråkdel av J S Bachs enorma produktion av kantater för kyrkorummet. Upplevelserna har varit omtumlande på många sätt. Mina fördomar att denna musik skulle vara lite torr andaktsmusik som alla låter lite likadant kom rätt snart på skam.

Musiken är otroligt varierad och inspirerad. Det är osannolikt vad många "hits" man kan hitta i de olika kanterna. Melodier som har en sådan outsäglig skönhet att man saknar ord. Jag har valt att höra på Bach Collegium i Japan i denna musik, inspelningar som fått goda vitsord i internationell press.

Bach Collegium i Japan är en förnämlig ensemble. Jag slås av den fantastiska homogenitet den har. Alla medverkande samverkar så oerhört bra tillsammans. Kör, orkester och solister smälter samman på ett enastående sätt! Klangligt, ganska avrundad och mjuk i sin framtoning. Inte det karga, som John Eliot Gardiner har i sin klangkropp i inspelningarna på "Soli deo Gloria". Man slås av vikten av att "hälla denna musik i rätt kostym", för att den ska kunna kommunicera. Du måste ha en klanglig transparens, rätt rytm och frasering och balans för att det ska bli helt övertygande. Engagerade musiker som tar innehållet på allvar är givetvis en lika viktig ingrediens och båda dessa faktorer måste samverka för att övertyga. Så sker här.

Jag har testat lite av de klassiska inspelningarna på Archiv med Karl Richter igen. Men de går inte att lyssna på alls nu, när man levt med Bach Collegium Japan! Här är ett strålande exempel på hur musikforskning och nya idéer haft stor betydelse för att framhäva Bachs kvalitéer. Det sitter inte i instrumenten först och främst utan hur man hanterar helheten. Liknande kvalitéer som dessa har fortplantat sig även bland orkestrar med moderna instrument, vilket är glädjande. Man kan beundra BIS Sibelius-serie men vad BIS gjort för Bach med denna serie är ovärderligt på skivmarknaden.

Björn