En sensuell Bolero

Maurice Ravels Bolero är ett av de mest kända orkesterverken överhuvudtaget. Det är inte konstigt att det nått en stor publik. Musiken är suggererande och relativt enkelt uppbyggd, den har också kommit till användning i flera filmer.

Det måste finnas hundratals inspelningar av detta stycke och många är naturligtvis oerhört välspelade. Det är därför uppfriskande att höra Andre Previn och LSO i en inspelning på Emi från 1979 spela detta näst intill sönderspelade verk på ett lite annorlunda sätt. Previn väljer ett nästan släpigt tempo. Jag tror att om man följer partiturets tempobeteckningar så hamnar man strax under 15 minuter i speltid, Previn och LSO musicerar i dryga 17 minuter !! Det släpiga tempot gör att verket blir både "jazzigt" och sensuellt. Men det är inte tempot som gör denna inspelning till en fest för örat utan det är den frihet som Previn ger de olika instrumenten när de presenterar temat. Istället för att spela det likadant får varje solist möjlighet att lägga sin egna personliga touch på respektive insats. Detta ger verket en spänning och en variation som jag inte hört någon annanstans. Men det är klart med det instrument som LSO var under 70-talet så är det naturligtvis lika genialiskt som självklart av dirigenten att ge sina musiker denna frihet.

/Staffan