Recension maj 2011

Suk: Asrael symfoni
Tjeckiska filharmonin/Sir Charles Mackerras (Supraphon)

Tonsättaren, läraren och dirigenten Pierre Boulez säger att musik inte får vara underhållning dessutom menar han att, konst skall störa och beröra. Om Boulez gillar Suk låter jag vara osagt men jag tycker hans kriterier stämmer bra på Suks mästerverk den väldiga symfonin Asrael vars titel refererar till dödsängeln.  

Det är viktigt att ha bakgrunden klar för sig när man ger sig i kast med detta mastiga verk,     som är allt annat än lättillgängligt trots att musiken är genuint romantisk och tonal. Suk var  gift med Dvoraks dotter och när han förlorade sin hustru och sin svärfar inom loppet av några få månader, så bidrog dessa händelser till tillkomsten av denna symfoni. Verket har fått en viss popularitet de senaste åren och det har kommit en rad inspelningar av symfonin. Förutom Mackerras så har både Claus Peter Floor (BIS) samt Vladimir Ashkenazy (Ondine) gjort var sin inspelning och båda dessa är utmärkta. Jag skulle t.o.m kunna säga, att de är betydligt mer spektakulära än Mackerras version. 

Mackerras var väl insatt i tjeckisk musik. Han bodde under en period i Tjeckien och var elev till den store dirigenten Vaclav Talich, som kände Suk och var en av de, som hade denna symfoni på sin repertoar. Det finns alltså en historisk koppling i denna inspelning som är intressant men den är givetvis ingen garanti för kvalité. Orkestern är också på mammas gata i denna musik.

Hur står sig då denna inspelning av Mackerras jämfört med de redan etablerande versionerna? Mycket bra skulle jag vilja säga. Mackerras får fram många sidor av detta dubbelbottnade verk, som vandrar mellan skönhet, febrig ångest och ren terror. Ta avslutningen av första satsen som exempel. De väldiga pukslagen har inte alls samma prominens som hos Ashkenazy, snarare ligger de och lurar dovt i bakgrunden som ett illavarslande omen. Mackerras får också fram harmonier i musiken som närmast liknar impressionism och ger en drömlik känsla i varierande känslolägen.

Det som utmärker Mackerras version är inte en tolkning av virtuos prakt (även om or- kestern är superb) utan viljan att förmedla ett innehåll som skall gripa tag i lyssnaren, där effekter för sin egen sak inte har någon plats. Mackerras lyckas med att få musiken att krypa in under skinnet på lyssnaren och jag kände mig rätt omtumlad efter att ha hört denna version. 

Charles Mackerras gick ur tiden 2010 och denna liveinspelning från 2007 är förmodligen den sista skiva som kommer ut med honom. Mackerras var en erkänd expert på tjeckisk musik och med denna inspelning bevisar han sin insikt i landets musik men framför allt vittnar den om en stor musiker vars mål var att förmedla ett starkt musikaliskt innehåll och beröra och ibland även störa lyssnaren. En excellent skiva på alla sätt.