Recension 2011 februari

Gustav Mahler: Symfoni nr 4 i G-Dur

Sunhae Im, sopran
Pittsburgh Symphony
Manfred Honeck (Exton)

Jag har förmodligen hört fler inspelningar av Mahlers fjärde symfoni än vad som är vettigt. Ändå så vore jag en upplevelse fattigare om jag inte hört denna magnifika version. Det är inte många tolkningar som får fram verkets dubbelbottnade natur som Honeck lyckas förmedla i denna mycket välspelade utgåva. Detaljrikedomen är slående. Varenda fras räknas, varenda detalj som understryks har ett syfte. En ganska rask inledning gjorde mig först bekymrad att Honeck skulle köra ett snabbt race genom verket, men även temposkiftningarna får sin förklaring när man greppat helheten. Det lyriska och det mörka, närmast sardoniska, går här hand i hand så lyssnaren aldrig får en chans att koppla av. Orkestern i Pittsburgh är förnämlig och borde också nämnas bland de stora orkestrarna i staterna. Den är också uppenbart lyhörd för Manfred Honecks minsta vink. Finns det då inget problem? Jag är inte fullständigt nöjd med sånginsatsen i finalen. Sunhae Im artikulerar inte så bra att texten framkommer på bästa sätt samt att hennes något späda röst tenderar att försvinna in i orkesterklangen. Rösten är dock behaglig och hon gör sitt yttersta att leva upp till Mahlers anvisningar att slutsången inte får framföras med någon som helst ironi. Ljudet är utmärkt, dynamisk och luftig med reservation för balansen mellan sopran och orkester. En tolkning som ger nya infallsvinklar till detta mästerverk och även om man har flera inspelningar redan finns det skäl för att ge plats för ytterligare en!

05.02.2011 / Björn