Vinnare Awards 2010

Det är dock ingen tvekan om att de tre vinnarna är värdiga vinnare! Först ut var Frank Martins oratorium Golgata. Daniel Reuss har lyckats igen! Vi minns den fantastiska inspelningen av Stravinskys ”Les Noces” för ett par år sedan! Och som han lyckats! Han har blåst liv i detta sällsynta mästerverk, på ett sätt som inte har något motstycke på skiva. I alla fall, inte som vi känner till.
Golgata är en passionshistoria enligt förebild från Bach. Den är mer stiliserad i sitt uttryckssätt än Bachs ”Matteuspassion” men inte desto mindre gripande. Tonen är genomgående lågmäld och innerlig. Klangbilden är spröd och luftig. Sopran och alt bidrar till den sfäriska klangen med sina nästan vibratofria stämmor. Det är hänförande vackert! Dramatskt blir det dock vid ”Getsemane” och vid korsfästelsen. Sista satsen är ”Uppståndelsen” vilket gör denna passion komplett i den mening att den berättar hela historien från början till slut. Bach har ju som bekant skrivit särskild musik till uppståndelsetemat.

Hela skivan har allt man kan önska sig från det rent ljudmässiga och tolkningsmässiga till det informativa texthäftet. Fantastisk musik, engagerade musiker – detta är en fröjd för sinnet
                                          från första till sista tonen!
Detta måste vara ett av de absolut centrala kyrkomusikverken från 1900-talet och att tilldela detta album Sundkvist Awards var inte något svårt val direkt.

Nästa vinnare är Alexander Zemlinskys Lyrische Symphonie, op 18, komponerad år 1923.
Verket hör inte hemma i något särskilt fack. Det är heller inte en ”riktig” symfoni och inte en sångcykel i ordets rätta bemärkelse. Det skulle inte heller vara rätt att kalla de olika satserna för orkestersånger, därtill är de alltför sammansvetsade och ”symfoniska” till sin natur. Det kan också vara svårt att hitta referenser hos andra tonsättare även om Mahlers Das Lied von der Erde och Schönbergs Gurrelieder kanske ligger närmast till hands som jämförelser. Men å andra sidan finns inget behov av att försöka sig på en sådan genrebestämning. Det räcker med att konstatera att detta är stor musik i ordets alla bemärkelser.
Mot bakgrund av att det idag ofta finns näst intill oräkneliga inspelningar av de flesta musikaliska storverk så får man nog säga att discografin för Lyrische Symphonie är begränsad. En handfull inspelningar av hög klass finns tillgängliga men bland dessa så utmärker sig denna utgåva från Capriccio på ett närmast anmärkningsvärt sätt. Orkesterspelet är fenomenalt och samspelet med sångarna näst intill magiskt. Lägg därtill en ljudupptagning som är av absolut högsta klass och man får en produktion som verkligen förtjänar en Sundkvist Awards. 

Eschenbach och hans solister har uppenbarligen gjort sin hemläxa innan man gick in i studion. Alla verkar överens om hur helheten skall låta och alla tar med sig i sina egna insatser ned till minsta detalj. Christine Schäfers och Mattihas Goernes röster kompletterar varandra på ett fantastiskt sätt och Eschenbachs förmåga att få en transparent klang i Parisorkestern understryker musikens innehåll. Allt är helt enkelt genommusikaliskt. Jag tror att de flesta skulle hålla med om att detta är den måttstock som alla nya inspelningar av detta verk kommer att mätas emot.

Charmigt och mustigt på samma gång. Det kan man väl säga om Mahlers Des Knaben Wunderhorn-Lieder. Här i ett mycket attraktivt framförande under Markus Stenz och Gürzenichorkestern i Köln. Det är svårt att inte falla för denna välljudande och lustfyllda framförande.

Den tredje vinnaren blev passande nog jubilaren Gustav Mahlers sånger till texter ur ”Des Knaben Wunderhorn”. Konkurrensen i den digra Mahler-katalogen är givetvis betydande. Andra inspelningar som, Leonard Bernsteins två, George Szell och Claudio Abbado för att nämna några, är givetvis tuffa konkurrenter kring den inspelning som förtjänar utmärkelsen den allra bästa. Ingen version kan aspirera på total fulländning men Stenz version ligger nära. Med en följsamhet med de utmärkta sångarna och förståelse för hur man på bästa sätt getaltar musiken mot texten tillhör Stenz toppkandidaterna. Lägg därtill Oehms fantastisk ljudåtergivning med balans, djup och dynamik som blottlägger på ett imponerande sätt Mahlers instrumentationskonst. Sammantaget är detta en version att leva med. Stenz version är också omfattande på så sätt att han har med sångerna ”Urlicht” (som är fjärde satsen i den andra symfonin) samt ”Das Himmlische leben” (Som är finalsatsen ur fjärde symfonin) vilket medför att denna antologi är komplett med de sånger ur ”Des Knaben Wunderhorn” som Mahler instrumenterade för röster och orkester. En av årets finaste Mahler-utgåvor!