Boulez, tolkningar och autencitet

	Â
Pierre Boulez	Â

Pierre Boulez är en person som jag naturligtvis respekterar på ett allmänmänskligt plan. Det finns dock inget han gjort musikaliskt som är värd min beundran. När man läser intervjuer med honom och artiklar om honom ger han ofta inget sympatiskt intryck och i en intervju i Daily Telegraph så medger han också att han är en "bully" och att inte skäms för det.

 

Han fortsätter också på sin ålders höst att uttrycka sig drastiskt som när han om minimalister som John Adams säger att "han vill inte direkt spotta på deras musik" men ibland låter den som dålig filmmusik. Om sin lärare Messiaen har han naturligtvis en del gott att säga men inte heller han undgår Boulez vassa tunga. Han menar att Messiaen har gjort en del bra saker men att banala melodier och C-dur ackord förstör en hel del. "Man behöver inte C-dur för att se evigheten". Detta uttalande är möjligen bara ett uttryck för att ateisten Boulez har svårt att greppa andligheten i Messiaens musik.

Nu ska man då i rättvisans namn komma ihåg att Boulez elakheter inte alltid kommer oprovocerat. Adams har kallat Boulez för en "mästare med en mycket liten hammare" (en rätt fyndig formulering med tydlig hänvisning till ett av Boulez egna verk). Andra återkommande skällsord i den debatten är att Bouelz musik är "statsunderstött bedrägeri" mm. Utan att lägga mig i denna debatt så måste jag tillstå att det är lätt att känna sig som gossen i sagan om Kejsarens nya kläder när Boulez står på podiet.

Nu kan man ju som läsare och lyssnare sortera bort det som man uppfattar som irrelevant. När jag gör det upptäcker jag till min förvåning att på åtminstone en punkt är jag och Boulez helt överens. Boulez tycker att den sk autentiska rörelsen är rent nonsens eftersom autencitet helt enkelt inte existerar. Boulez exemplifierar detta genom att säga att Furtwänglers Beethoven låter annorlunda än hur de flesta spelar Beethoven idag. "Well thats their (Furtwängler m.fl.) way of looking at the music, and scores are done to be performed in a kind of personal way and therefore the only authencity is the authencity of a personality. Otherwise it does not exist"

Detta är inte bara ett välformulerat uttalande det är dessutom extra intressant eftersom det kommer från en tonsättare. Det jag förvånas över är att det just är Boulez som levererar denna klarsyn. När jag hör Boulez dirigera t ex Mahler så får jag intrycket att han distanserar sig från musiken precis som Bernard Haitink eller Markus Stenz kan göra i samma musik. Att distansera sig är förvisso också i högsta grad en personlig tolkning som inte är mer trogen partituret än en tolkning där musikerna involverar sig i musiken men jag får ändå inte riktigt ihop det med Boulez uppfattning om autencitet.

Möjligen är svaret så enkelt att musikers liksom andra människors inlevelseförmåga och förmåga till empati varierar och det jag hör när Boulez ger sin tolkning av musiken är hans personliga uttryck. Problemet för mig är då att det dels bekräftar min uppfattning om personen Boulez och att jag inte uppfattar vad han vill säga till mig.

Personligen är jag numera tämligen ointresserad av tolkningar som bekräftar min egen uppfattning. En bra tolkning är en tolkning där jag känner att den som spelar/dirigerar vill berätta något för mig och inte tvärtom. Ett personligt och involverande musicerande eller för att använda Boulez ord, autentisk musik !  /Staffan