Winterreise

Jag har nyligen stiftat bekantskap med Schuberts ”Winterreise” till text av Wilhelm Müller.
Hittills har jag inte intresserat mig så väldigt mycket för denna genre inom den klassiska musiken. ”Romanssång”, som man sa tidigare, verkade extremt tråkigt och lockade inte alls. Helt klart är att denna typ av musik ställer helt andra krav på lyssnaren än tonsvallet hos exempelvis Richard Strauss. Inte minst språkligt sätts man på stora prov, som dessvärre också kan vara oöverstigliga. Språket var nyckeln till att jag började intressera mig för det här verket. Diktverket i sig är ju en färdig skapelse. Musikens roll är att hitta stämningar och känslor och måla ut dessa, på ett sätt som bara musik kan göra.

”Winterreise” är hjärta och smärta så det räcker och blir över. Vandringsmannen och den besjälade naturen i kombination med starka känslor är ett genomgående tema i romantiken, den epok som sträcker sig från sent 1700-tal och till en bit in på 1800-talet.
”Skruvat” är ett modernt ord, som väl passar in i beskrivningen av denne vandrare, som drivs ut från sin älskades hus för att sedan aldrig mer blir densamme. Likt helvetets plågor lider han en kvalfylld kärlekssorg. Men det är inte hetta han plågas av utan iskyla. Ett frostigt och ogästvänligt vinterlandskap står som bakgrund till ”Vandrarens”oerhörda lidanden. Ordet ”surrealism” var kanske inte uppfunnet i början av 1800-talet men tankarna vandrar onekligen åt det hållet. För att göra en modern jämförelse kommer jag att tänka på filmregissören Tim Burtons gotiska (mar)drömslika stil.
Här finns också en del symbolik att fundera över. Linden, är den en gravsten, där han redan ristat sitt namn? Positivhalaren, är det döden själv? Hur som helst, att ge sig in i denna fascinerande drömvärld är stimulerande för fantasin.

 Gute Nacht                                              God natt

Fremd bin ich eingezogen Fremd zieh' ich wieder aus Der Mai war mir gewogen Mit manchem Blumenstrauß Das Mädchen sprach von Liebe, Die Mutter gar von Eh'- Nun ist die Welt so trübe, Der Weg gehüllt in Schnee.  Ich kann zu meiner Reisen Nicht wählen mit der Zeit: Muß selbst den Weg mir weisen In dieser Dunkelheit Es zieht ein Mondenschatten Als mein Gefährte mit, Und auf den weißen Matten Such' ich des Wildes Tritt.  Was soll ich länger weilen, Dass man mich trieb hinaus? Laß irre Hunde heulen Vor ihres Herren Haus! Die Liebe liebt das Wandern, Gott hat sie so gemacht - Von einem zu dem andern - Fein Liebchen, gute Nacht  Will dich im Traum nicht stören, Wär' schad' um deine Ruh', Sollst meinen Tritt nicht hören - Sacht, sacht die Türe zu! Schreib' im Vorübergehen Ans Tor dir gute Nacht, Damit du mögest sehen, An Dich hab' ich gedacht.	Som främling flyttade jag in, Som främling flyttar jag åter ut. Maj var mig bevågen, med mången blombukett. Flickan talte om kärlek, modern rentav om äktenskap. Nu är världen så kulen Vägen höljd i snö. Jag kan inte själv välja tiden för min resa. Måste nu själv hitta vägen i detta mörker. En månskugga drar fram som en följeslagare och på det vita mattan söker jag spåren av vilda djur. Varför ska jag längre dröja tills man driver ut mig? Låt galna hundar yla framför sin herres hus Kärleken älskar att vandra Gud har skapat henne så Från den ena till den andra Käresta, god natt!  Vill inte störa dig i drömmen, vore synd på din vila. Skall ej höra mina steg, sakta, sakta stänga dörren. Skrev när jag gick förbi på porten till dig: god natt att du då må se att jag tänkt på dig.
		"Such' ich des Wildes Tritt"

En högst personlig tolkning:

Ett drygt halvår höll det. Sedan kastade dom ut mig, som den främling jag då var. Då, i våras när jag överöste henne med blommor, lät allt så bra. Den stora kärleken, äktenskap! Nu är världen lika kall som förhållandet. Vinter, mörker och snö. Ja, det var ju inte mitt beslut att ge mig iväg. Hennes morsa alltså! Ja, nu är det bara att leta sig fram i mörkret med hjälp av månskenet och följa djurspåren. Det var ingen idé att försöka stanna kvar. Då hade dom väl handgripligen kastat ut mig. Hundarna kan stå här och yla. Jag vandrar vidare, kärleken älskar att vandra. Hon är väl inte den enda kvinnan i världen!
Jag tassade ut och stängde dörren tyst efter mig. Ville ju inte störa dig i dina drömmar. Jag skrev ”god natt” på grinden när jag gick förbi, så att du förstår att jag tänkte på dig när jag stack!
                           

                                                                   Die Wetterfahne                                    Vindflöjeln

Personlig tolkning

Kanske jag borde ha fattat. Jag såg ju hur vinden lekte med vindflöjeln på taket. Den lurade mig. Hon lekte med mina känslor. Hur kan man bara tro att man kan hitta en trogen kvinna i ett sådant hus! Hon är rik jag är fattig. Hennes föräldrar hade aldrig accepterad mig!

Gefrorene Tränen                           Frusna tårar

Gefrorene Tropfen fallen Von meinen Wangen ab: Ob es mir denn entgangen, Daß ich geweinet hab'? Ei Tränen, meine Tränen, Und seid ihr gar so lau, Daß ihr erstarrt zu Eise, Wie kühler Morgentau? Und dringt doch aus der Quelle Der Brust so glühend heiß, Als wolltet ihr zerschmelzen des ganzen Winters Eis!	Frusna droppar faller från mina kinder: om det har undgått mig att jag gråtit? O tårar, mina tårar och så ljumma ni är, att ni stelnar till is, som kall morgondagg Och ändå tränger de ur bröstetskälla så glödande och heta som om ni ville smälta hela vinterns is